Finns sådana människor på riktigt?

Jag har skrivit om det förut. Jag vet. Men jag kan inte låta bli att förundras över det här med bloggar och bloggvänner. Över vem det är som sitter där bakom skärmen i sitt eget hem och läser raderna som jag plitat ner och förhoppningsvis njuter av mina egenhändigt tagna bilder. Och så undrar jag över vems rader det är som jag läser. Det känns onekligen lite overkligt. Och tänk att man kan lära känna människor via nätet, fastän man aldrig träffat dem. Det är så himla häftigt och jag kan inte sluta förundras.

Vad är det då jag förundras över kan man ju fråga sig? Jo, i första hand är det den oväntade vänligheten. Att okända människor gör sitt yttersta för att hjälpa andra. Ett fenomen skulle jag vilja kalla det för. Ett särdeles underbart fenomen.

Själv har jag ju kämpat länge med att förstå det här med pixeldimensioner, bildstorlekar och annat sånt som jag tycker är svårt och krångligt vad gäller bildhantering och som jag vill behärska för att kunna göra en så snygg blogg och hemsida som möjligt. Som trög skåning har jag slitit mitt färgade hår, svurit långa ramsor och funderat över att slänga datorn i golvet. Men jag har inte lyckats få rätt på det.

Men vet ni? Imorse ringde det i min telefon.

- Hej, det är Britt. Du vet nog inte vem jag är? Men jag har bloggen Åke och Tanterna och tänker hjälpa dig med det du inte förstår.

Allvar. Finns sådana människor på riktigt eller bara i min fantasi?

Jag har ju lite olika hjältar beroende på vem som senast hjälpt mig med sådana saker som jag inte förstår. Och den här listan fylls liksom på hela tiden. Först var det Lingon, sen var det A piece of happiness och nu är det alltså Britt.

Men Britt alltså. Hon har en ängels tålamod och en röst som gör sig bättre i radio än enkom i telefon bara för mig. Ungefär som Kersti Adams-Ray, så låter denna fantastiska människa. Eller som Lisa Syrén i "Ring så spelar vi". Tänk att få lära sig hur man sparar bilder och jobbar med bildhantering av denna ljuvliga röst. Ja, sån tur har alltså jag.

Och nu blev jag så inspirerad att jag går jag runt här hemma och lyssnar på "Ring så spelar vi" samtidigt som jag är allmänt lycklig och bara längtar efter att få testa det som Britt försökt banka in i huvudet på mig.

Tack Britt. Tack. Du gjorde mig så himla glad!

Och kanske är jag inte en trög skåning ändå??