Folk tittar konstigt på mig. Jag vet inte. Det kan vara så enkelt som att de inte är vana vid kvinnor som smyger runt i gränderna och fotograferar närbilder på slitna husväggar i betong där färgen krackelerat. När jag sedan hälsar artigt och säger
"Bonjour Madame" eller
"Bonjour Monsieur" till alla som stirrar frågande på mig, så känns det som om förvirringen blir än större. Det gör ingenting. Jag bjuder på det.
"It´s on the house", som jag hade sagt på felfri engelska om jag råkat hälla i mig ett par glas vin eller champagne.
Nähä, nu ska jag och maken snöra på gympaskorna och promenera bort till Cap Ferrat för att käka något gott i hamnen. Igår kväll var vi i Nice. Det var stökigt värre. Cap Ferrat låter bättre. Mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Oj, oj vad roligt att du vill kommentera något som jag skrivit!