Kaninhoppning med kaniner som heter Fuffe

Åh, vilken låtsasfirmafest jag, Emma, Tindy och Emschen hamnade på hemma hos Fuffe och hans Eva igår kväll! Emma fotograferade, men annars kan man inte direkt påstå att vi gjorde något vettigt. Vi skrattade mest en massa och käkade världens godaste kyckling som Fuffe sprungit runt barfota och grillat i trädgården. Höstdimman rullade in och gjorde så att allt blev lite så där lagom magiskt. Myggorna surrade. Glasen klirrade och vi skålade och förundrades över tystnaden på landet.

Och så träffade vi Kniv-Rickard, mannen med kniven i fickan och yxan i bilen och den i särklass mest garanterat skånska dialekt som går att bräka fram. Och Kniv-Rickards sambo. Och Tandläkaren med scarfsen runt halsen och hans Lillasyster som Tandläkaren med en dåres envishet fortsätter att pussa på och presentera som sin lillasyster fastän han inte ens har någon syster.

Där satt vi allihop och diskuterade män som kör traktor iklädda behå när det är varmt och så där kvavt på sommaren, egenhändigt tillverkade kattpälsar, kaninhoppning med kaniner som heter Fuffe, googlesökningar, döda fjärilar i snören på grindar klädda med mossa och varför vissa män och kvinnor snusar. Och så fick vi reda på varför Fuffe kallas för Fuffe när han egentligen heter något helt annat som låter ungefär som Bengt Åkesson och så fick vi för oss att vi nog borde ta bussen till Ekebo, dricka sprit ur medhavda plastflaskor och dansa kasedans någon gång inom den närmsta framtiden bara för att liksom ha upplevt det. Sånt pratade vi om.

Och så skrattade vi. Jag skrattade så mycket att jag kiknade och knappt fick luft. Ni vet så som man gjorde tillsammans med sin bästa kompis när man var fjorton år? När skrattet börjar bubbla i långt, långt ner i magen och till slut bara väller över och inte går att kontrollera eller hejda och man skrattar så att tårarna forsar och det blir pinsamt? Så skrattade jag, ja, de andra tjejerna också för den delen. Hysteriskt som en hög med hormonstinna tonårstjejer. Så höll vi på. Fuffe, jodå, han flinade han också. Och var allmänt lycklig, så som bara Fuffe kan vara.

De här tjejerna alltså. Jag är så himla lycklig över att de kommit in i mitt liv. De berikar mitt liv på ett underbart, befriande sätt och jag hoppas att jag ger dem något tillbaka också. Den här kvällen ska jag spara i mitt minne och plocka fram vid lämpliga tillfällen. För livet blir inte mycket bättre än så här. Det blir inte det.