Livet är enkelt här

Och nej, förresten, det blev ingen tågresa till Italien. Tiden tog helt enkelt slut och vi hann inte. Bortsett från att maken blev akut matförgiftad så hade vi det bra här i Villefranche ändå och det är med blandade känslor jag åker hem. Livet här är helt underbart... och värmen... ja, den är så klart underbar den också... även om jag fortfarande inte är helt acklimatiserad. Livet är enkelt här. Okomplicerat.

Vi ligger på stranden och låter solen steka våra kroppar och när vi inte längre står ut så springer vi över den stekheta sanden och hoppar i havet och mumlar till varandra att vi aldrig någonsin vill gå upp igen. När det är dags att dra sig hemåt från stranden så strosar vi runt i de trånga gränderna och pekar upp och säger "Där, där skulle jag kunna tänka mig att bo". Det är nästan så att vi båda två funderar över att hyra en lägenhet och tillbringa somrarna här. På kvällarna går vi ut och upptäcker nya restauranger, äter gott och förvånas över vilka mängder ostron, musslor och pommes frites som serveras i detta underbara land. De tropiska nätterna gör att vi stannar kvar och har svårt för att dra oss tillbaka till lägenheten. Vi studerar folk i vår omgivning och hittar på historier om deras levnadsöden. Vi avslutar meningar utan att bli avbrutna. Det är svårt att ha det bättre än vad vi har det.

Och ändå är det dags att åka hem nu. Förhoppningsvis väntar taxin på mig om bara en liten, liten stund. Sen är det dags att bege sig hemåt och träffa Emma och Tindy och Emschen och sticka iväg mot Kivik. Ja, livet hemma rullar på och det ska bli skönt att komma hem.