Måndag morgon. Igen. Ja, det får gå det också. Det blir en bra dag, solen skiner och det känns så där lagom höstigt i luften.
Jag har funderat lite över det här med barn och fotografering. Jag gillar sättet barn tänker, eller rättare sagt inte tänker, när de får tag i en kamera. De bara klickar lite så där på måfå, utan att tänka på kompositioner och på att allt måste få plats i bilden och tusen andra saker som vi vuxna gör. Och är bara inställningarna rätt på kameran, så blir det härliga bilder!
Som när Felicia fotograferar med min kamera till exempel. Hon fotograferar mycket, mycket bättre än vad jag gör och med mer känsla eftersom hon hoppar över allt det tekniska och inte strävar efter den perfekta bilden. Det blir så bra! Så känslofyllt och annorlunda. Att sedan ett öra blir bortklippt både här och där på hästarna när hon fotograferar, det gör ingenting. Nej, det tillför snarare lite charm i bilderna.
Nej, nu tar vi tag i den här morgonen och gör någonting bra av den. Och kameran, den lämnar jag här inne.
Det är väldigt sant! Sen blir ju perspektivet ett annat. Vi har en, inte så smickrande, bild som lillebror tog för någras sedan. På min bakdel. Ur en underifrånvinkel.... Blir liksom ännu större då :)
SvaraRaderaKramar
Alltså, du ska nog inte låta lillebror hålla i kameran fler gånger... Du får vänta tills han växt upp, för då rättar det ju liksom till sig ;-).
RaderaSåna bilder är de mest charmiga tycker jag!
SvaraRaderaSådan dotter sådan mor!! Hon kommer bli en ypperlig liten fotograf. Sedan är det roligt att dela hobby med barnen!
Ha en bra måndag!
Ja, jag älskar också sådana bilder. Och visst är det roligt att dela hobby med barnen, men det är svårt att låta dem utvecklas själva utan att påverka dem alltför mycket... Hon är ju så bra som hon är, den lilla. Det finns inget vad gäller kompositioner som jag kan lära henne. Verkligen inte.
RaderaFantastiska bilder din dotter tagit och även du tar ju helt fantastiska bilder!
SvaraRaderaHa en superfin måndag!
Visst är det så. Själv skulle man ha låtit bli att klicka när man såg att något kom utanför, kanske. Men du har helt rätt. Det blir ju kanoncharmiga bilder.
SvaraRaderaKram Lena
Superhärligt verkligen. Det är precis det som är mitt problem med fotograferingen, att hitta känslan. Och tänka utanför den där jäkla boxen. Gå i barndom kanske är medicinen alltså :)
SvaraRadera