Det visar sig så småningom

Tisdag. Jo, men det blir nog en bra dag det här också. Ungarna är på utflykt med skolan och jag tror inte att vi lyckades glömma någonting vid packningen imorse. Varm choklad och lunchlåda och frukost och dricka och sittunderlag och regnkläder, jag tror allt kom med. För att inte gå vilse så hade Felicia till och med laddat ner en kompass i telefonen, men efter att ha funderat ett bra tag så lämnade hon telefonen hemma för att hon var rädd att tappa bort den i skogen. Den ungen är så ordentlig att det är skrämmande.

Själv är jag också ganska ordentlig idag. Jag sitter här i köket framför datorn och jobbar med ett än så länge hemligt projekt. Ja, det är mycket sånt nu för tiden. Och det är så himla roligt att jag bara vill göra klart allt och berätta för er vad jag/vi sysslar med. Men i sinom tid får ni ju veta, så egentligen är det ingen brådska. Men det känns som om det är brått, ungefär så brått som när man håller på att missa tåget.

Och så är jag lite orolig över Del Piero. Han är nämligen halt sedan ett par dagar tillbaka. Ibland rejält halt, ibland knappt ingenting alls. Jag misstänker en lurig hovböld, men vi hittar ingen. Nåväl. Det visar sig så småningom.