I tanken är jag kvar

I tanken är jag fortfarande kvar på Emmas lilla buses kalas. Det var så fint. Och han var så lycklig. Det var precis så som ett kalas ska vara. Ljust och fint. Alla var där och födelsedagsbarnet var i centrum och fick ju en alldeles egen tårta. Ja, och så såg ju Tooka till att vara i centrum också. Men ändå. Det var busens dag. 

Men det känns så konstigt. Så udda och nästan lite overkligt på något sätt. Tänk. Att alla dessa underbara människor har kommit in i mitt liv. Och jag har kommit in i deras. Bara så där liksom. Utan att jag riktigt förstått vad det egentligen var som hände. Det bara blev så. Och det känns helt rätt. Naturligt. Som om det alltid varit så. Fast ändå inte.