När man har varit på världens bästa 1-års kalas

Igår var så det ju äntligen dags för Emmas buse att ha sitt 1-års kalas. Och vilket kalas den lilla gullungen slog till med! Världens bästa 1-års kalas! Jag lovar. Det var cupcakes i mängder och chips och den finaste busetårta som någonsin skådats och champagne och cider och annat gott.

Busen själv då? Jodå, han var i toppform och käkade tårta och kramades och öppnade paket på löpande band. Och så gosade han med Nelly lite och kröp som en galning genom hela huset med Nicole springades efter sig och röjde i skåpen och satte igång tv:n och försökte sno champagne och skrattade så att han kiknade och så tryckte han i både Tant och Tooka obscena mängder med tårta. Sånt gjorde han. Sånt som en liten Leo ska göra på sin allra första födelsedag.

Svåra Lena förklarade för Tooka varför man inte bör rymma och rulla sig i gödsel minuterna innan gästerna kommer och att Rapunzelschampoo egentligen inte är till för salukis. Och vi andra? Ja, vi åt mest och hade det så där bra som man bara kan ha det när man omges med en himla massa trevliga människor.

Och til slut så föll mörkret och en glad och belåten liten buse gick och la sig med ett leende på läpparna. Jag, Nicole och Tindy satt uppkrupna i sofforna tillsammans med Tant och Tooka och bara vägrade att åka hem. Man kan liksom inte göra det efter en sådan dag. Man sitter kvar och reder ut saker och ting och diskuterar varför folk är som de är och så försöker man komma på hur världen fungerar och varför alla människor inte är perfekta.

Klänning Cream, armband Lindex, halsband kommer jag inte ihåg.

Och ungefär så här såg fru Sederblad ut på kalaset efter mörkrets inbrott när det länge, länge varit dags att bege sig hemåt. Aningen förskönad tack vare Tindy som både tagit och redigerat bilden...