Virvel, min bästa hjälpreda

Hon är bra, Virvel. Min bästa hjälpreda i hagen. Mycket mer samarbetsvillig än gangstern Del Piero som mest ska jävlas och busa när jag mockar hans hage. Virvel, hon är mycket bättre och förstår när vi måste arbeta. Tjejer kan, även när de har en massa halm i svansen.

Och förresten... gödsel i kombination med smörblommor... Visst är det nästan vackert?

Bilder till Equilibris

Idag är jag stolt. Stolt som en tupp. Jag har nämligen sålt några av mina hästbilder. Och inte nog med det. Den ena bilden hamnade som första sida! Bilderna sålde jag till Equilibris, en tidskrift för veterinärmedicin och hästvetenskap.

Bilden på framsidan är på Del Piero. Jag sålde även in en bild som är från Jägersro, precis när hästarna hoppar ur startboxarna. Och tittar man närmare i tidningen så finns där även en bild på mig när jag är ute och galopperar på min förra häst, Cadiline. Och så galopperar jag visst i ett bildspel på deras hemsida också.

Det blir en bra dag det här. Med mycket hästskit. Jag känner det.

Få sparken med omedelbar verkan

Så har jag då varit på Jägersro efter ganska lång tids frånvaro, i alla fall när det gäller tävlingar. Denna gången hade jag lovat Anja att hjälpa till att sadla hennes häst som startade i fjärde loppet. Visst. Visst. Man kan verkligen lita på mig. Eller inte. Jag kom ihåg att käka lunch med Anja, för det tyckte jag var viktigt. När det sen kom till mitt arbete som hästskötare och hjälpa till att sadla hästskrället så... glömde jag bort det...

Hmm. Jag hade fått sparken hos vilken proffstränare som helst. Med omedelbar verkan.

Men fotografera, det kom jag ihåg! Och jädrans vad roligt det är att fotografera fullblod i full fart!

Och förresten, så finns jag själv med på en av bilderna...

Inget vettigt blir gjort idag

Inget vettigt blir gjort idag. Har fullt upp, men ingenting händer liksom.

Sotaren har varit här och konstaterat att jag är bra på att sköta vår öppna spis och att elda i brasan (som om jag inte visste det, jag är ju självutnämnd brasexpert här hemma). Efter det städade jag våra vitmålade furugolv, för det glömde visst den upptagne sotaren. Och nu är elektrikern här och skräpar ner. Som om inte det vore nog så har hästhotellet varit ganska fullt inatt med en hel hög med hästar som gjort sitt bästa för att vända upp och ner på boxarna.

Så det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång arbetet som lokalvårdare. Men klockan halv tolv ska jag vara på Jägersro för att käka lunch och kolla på galopp. Det var länge sedan! Tänkte ta kameran med mig och hoppas på att få till några riktigt bra bilder. Sen ska jag hämta ungarna vid busshållplatsen och uträtta ungefär tio ärenden och se till att kycklingarna får flytta ut ur tvättstugan.

Och förresten gick det ganska bra för Virvel hos veterinären igår. Hon är inte riktigt fräsch i högre farter och blev sprutad i en bakkota och ett bakknä.

Finns det något bättre än svensk sommar?

Det känns konstigt att ha haft bloggledigt i flera dagar. Men det var verkligen välbehövligt. Och varmt och skönt. Dessutom bara vägrade jag att spendera tid inomhus efter det hemska vädret vi haft på rivieran. Här hemma har jag strosat runt i shorts och bikinitop. Fixat hagarna, myst med hästarna, röjt hela trädgården och igår till och med legat i en solstol och pluggat Wordpress. Underbart. Finns det något bättre än svensk sommar?

Idag är vädret inte lika fint, men det spelar liksom ingen roll. Min kropp är upptinad och jag tycker det ska bli skönt att få tillbringa en dag framför datorn. Eller i alla fall en halv. För i eftermiddag ska jag till den persiska lilla prinsessan Fatima och fixa till min obefintliga frisyr. Och så blir det ett besök till veterinären med Virvel.

I´m back in business!

I allra högsta grad livs levande

Fru Sederblad in action.

Jag är inte död. Tvärtom är jag i allra högsta grad livs levande, som ni kan se på bilden ovan.

Men man kan säga att jag tagit bloggsemester. Är mest utomhus mest hela tiden och njuter av solen och sliter i trädgården.  Och så har jag varit på möhippa för min syster som ska gifta sig näst, nästa helg.

En som vet hur man njuter av livet

Först slänger man sig på rygg så fort man kommit ut i hagen...

sen rullar man runt...

och så rullar man runt igen tills sanden yr...

sen sitter man bara där och njuter och funderar över livet i största allmänhet...

Han är udda och inte som alla andra, men han vet hur man njuter av livet. Ungefär så här ser han ut om dagarna, fru Sederblads gullunge Del Piero. Han ligger mest och rullar sig i hagen, sover som en stock så att folk tror att han dött eller så käkar han bara gräs och har det skönt i solskenet. Det går ingen nöd på den killen. Det gör det inte. 

Bra gjort av den smällfeta tjejen

Ungefär så här ska jag och Virvel mysa idag, tänkte jag.

Trots att det inte är onsdag idag så tänkte jag tillbringa förmiddagen med att mocka skit. Det har varit hästar på hästhotellet när vi varit borta och igår hann jag inte mocka boxarna. Och det är ju inte precis så att någon tagit jobbet ifrån mig. Därför återfinns idag fru Sederblad med en grep i handen.

Jag ska passa på att mysa lite extra med Virvel som jag red igår kväll. Hon skötte sig näst intill exemplariskt och måste snart kunna räknas som inriden. Bra gjort av den smällfeta tjejen.

När vi varit bortresta skötte sig Del Piero väl kanske inte lika bra.... Han sprängde uppbindningarna i stallgången där han stod uppbunden och orsakade Suss en rejäl blåtira och en smärre blodförlust...

Allt är ungefär som vanligt, kan man säga.

Sunnanå är himmelriket!

Hemma igen. Solen skiner och jag fryser inte längre. Herregud vad skönt! Stallkatten Knut-Olle beter sig konstigt och har nog saknat mig. I vanliga fall bryr han sig inte så mycket om mig, men idag pratar han och har en massa att berätta och stryker sig runt mina ben. Hästarna är inte bättre de. De står vid staketet och pockar på min uppmärksamhet. Ja, något skumt är det. För i vanliga fall sticker de så fort de får syn på mig.

Nu ska jag poppa en stor skål med popcorn och lägga mig i solen ute i trädgården och plugga Wordpress tills jag somnar av utmattning. Det lär ta ungefär tio minuter. Sen tänkte jag försöka jobba ihjäl mig en aning.

Livet är alldeles underbart och Sunnanå är himmelriket!

Hur vi försöker hålla värmen i Saint-Tropez

Hotellet vi bor på. Superfint!

Vår balkong. 

Igår blev det mest till att försöka hålla värmen här på hotellet i Saint-Tropez. Ja, det regnade ju lite igår också... typ vräkte ner som om himlen hade öpppnat sig. 

Vi tillbringade eftermiddagen på hotellets spa där vi badade ångbastu och tog varma bad. Ångbastu alltså. Det är inget för mig, oavsett hur mycket jag fryser. Jag HATAR bada bastu! Hatar, hatar, hatar! För det första får jag inte luft och för det andra så har jag förmodligen sett för många skräckfilmer för jag tror att jag ska bli inlåst i bastun och gå en plågsam död tillmötes. Denna gången klarade jag vara där inne i flera minuter innan jag fick panikkänslor och fick rusa ut. Nej, det var sista gången jag steg in i en bastu. 

Varma bad är mer min stil. Och ett element på rummet som gör att värmen stiger så att luften dallrar och man blir alldeles härligt vimmelkantig här inne.

På kvällen tog vi en runda ner i byn för att käka middag i hamnen. Underbart ställe. Och vilka båtar! Inte riktigt som makens lilla gummibåt som han fräser runt vår damm på sju sekunder med.

Nu lutar det åt en tupplur och så ska jag kolla på maken när han badar i poolen. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mannen, men uppenbarligen känner han inte kyla.

Startområdet inför Monaco Grand Prix är utforskat

Tidigt, tidigt igår morse hoppade jag och maken på tåget och åkte iväg till Monte Carlo i Monaco. En attans trevlig resa där tåget snirklade sig runt uppe i bergen och längs med kusten. Underbart! Monte Carlo var inte så dåligt det heller. Jädrans vilket ställe!

För att få se lite mer av Monte Carlo så hoppade vi på en sådan där hop on/hop off buss och tog en guidad tur runt staden. När regnet började ösa ner slank vi in på Monte Carlos akvarium och strosade runt där och kollade på en massa häftiga fiskar. Efter ett tag började det regna på riktigt. Typ det värsta regnet på något år här nere. Stormade gjorde det också. Just då kändes det inte så lockande att hoppa på en öppen buss igen för att åka tillbaka till stationen. Så vi stannade kvar och gick på museum istället. Och käkade en massa god mat.

När regnet tillfälligt drog sig tillbaka gick vi runt och kollade startområdet inför Grand Prix. Allt var nästan klart inför detta årets Monaco Grand Prix i Formel 1. Läktarna var på plats, railen var uppe kring banan som går runt hela staden och lastbilarna var framkörda. Häftigt, säger fru Sederblad! En promenad i den exotiska trädgården hann vi också med. Och en liten titt i hamnen innan det var dags att hoppa på tåget igen och åka vidare till Nice.

Om det hade regnat tidigare så var det ingenting mot vad som komma skulle. Jävlar i min lilla låda vad det regnade! Hela himlen öppnade sig och det blåste full storm. I Nice hann vi med att kika i några butiker innan vädret tvingade oss in på en mysig restaurang. Där satt vi sedan hela eftermiddagen och tryckte i oss mängder med te med varm mjölk och käkade gigantiska portioner med jordgubbar och vispad grädde.

När det blev ett kort regnuppehåll tog vi spårvagnen till stationen och åkte tåg tillbaka till pensionatet i Antibes. Och ja, som ni vet gick det inte att ta sig därifrån under kvällen. Ett tag var jag faktiskt osäker på om vi skulle kunna ta oss vidare idag, men det gick. För nu är vi på världens finaste hotell i Saint-Tropez! Och fy vad det har regnat hela dagen...

På marknaden i Antibes

Alltså, det har inte regnat hela tiden vi varit här i Antibes. Nej, nej. Igår var det mest bara uruselt väder. Då passade vi ju bland annat på att gå vilse i gamla stan och strosa runt på marknaden. Givetvis hade jag kameran med mig och bilderna är från marknaden. Enjoy!

Nu sitter jag mest här och funderar över de stackarna som visade upp sig på röda mattan på filmfestivalen i Cannes ikväll. Det kan inte ha gått bra. Det kan inte det.

Inte ens under pistolhot går vi härifrån

Så här dåligt väder har vi inte många gånger om året i Skåne. Det har vi inte. Regnet bara vräker ner och det blåser så att det inte längre är möjligt att ens sticka huvudet utanför dörren. Hemskt är vad det är. Men det är klart, det är inte jordbävning, så vi ska inte klaga.

Pensionatet som vi bor på är charmigt, personligt, slitet och drivs av två supertrevliga svenska tjejer. Strandläget är perfekt, även om vi inte precis har någon glädje av det.

Nej, just nu sitter vi inne och kurar på hotellet, insvepta i filtar. Inte ens under pistolhot går vi härifrån.

Jag stannar här på verandan, torkar vatten som läcker in, dricker te, bloggar, ser på vågorna utanför fönstret som nog snart sköljer bort den lilla strandremsan som finns kvar, njuter av Andrea Bocellis vackra stämma och försöker supa maken full på rosévin. Det är inte illa det. Att supa maken full alltså. Och om vill man finns det möjlighet att ge sig i kast med någon av alla de gamla böckerna som finns här i det imponerande Taubebiblioteket, men det tror jag att jag hoppar över.

En massa kändisar på filmfestivalen i Cannes

Visst fick vi se en massa kändisar på filmfestivalen i Cannes igår. Problemet är bara att jag och maken är omoderna och helt efter vår tid och har inte den blekaste aning om vem det var som gled fram på röda mattan. Men enligt de franska tjejerna som stod bredvid oss så lyckades vi bland annat få syn på både Puff Daddy, P Diddy eller Diddy eller vad han nu heter och Nick Cave. Puff Daddy han sjunger. Så mycket vet jag. Rappar, va? Och Nick Cave, han är säkert skådespelare? Fast nu när jag gick in och kollade på Wikipedia så står det att han är musiker... Nåväl. Jag har sett honom i verkligheten och han har nyfärgat svart hår. Bara så ni vet!

Favoritsysselsättningen är kitesurfing och drakflygning

Det blåser storm här i Antibes, men för tillfället skiner i alla fall solen. 15 grader, ungefär lika kallt som här är en normal vinterdag. Imorgon ska vädret bli sämre. Jag saknar mina långkalsonger. Tjocka, stickade tröjor. Och "gosetofflorna" som jag, mot bättre vetande, lämnade hemma.

Favoritsysselsättningen både bland turister och lokabor här är kitesurfing och drakflygning. Sånt sysslar man inte med på vindstilla platser. Det gör man inte. Men här är det ytterst lämpliga sporter, som man förmodligen kan ägna sig åt under merparten av året.

Vi bor på ett litet, enkelt hotell som heter Petite Réserve. Och Evert Taube är här. Ja, inte personligen för det är ju lite för sent för det. Men tydligen brukade han hålla till här på 50- och 60-talet. Här kunde han arbeta i en ostörd miljö. Vi bor i rummet där Taube brukade bo. Enligt sägnen spökar det här. Mer om detta efter en natt i rummet, så jag återkommer i ärendet imorgon.

Idag har vi mest suttit på olika caféer i Antibes och fikat, strosat runt i gamla stan och varit på marknad. Ikväll sticker vi till filmfestivalen i Cannes och hoppas på att få se några kändisar och att vi inte blåser bort. Just det där med party och filmvisning på stranden låter väldigt avlägset.

Kastrup framför två år och sju månader i isoleringscell

Om jag får välja så föredrar jag en morgon på Kastrup framför två år och sju månader i fängelse. Ja, när klockan ringde vid fyrasnåret imorse så var jag precis på väg att låsas in i fängelsets isoleringscell. Visserligen har jag problem med att hålla tyst emellanåt, men närmare tre år i buren för att jag råkat vara lite uppkäftig? Nej, det var bättre att slänga benen över sängkanten och stiga upp.

Och nu sitter jag här och dricker te och surfar högt över molnen. Över 11 000 meter upp i luften. I kanske inte så där vrålsnygga rosa raggsockor. Kastrup är avklarat sedan ett bra tag tillbaka, den obligatoriska tuppluren på planet likaså och isoleringscellen hoppade jag ju över. Det går ingen nöd varken på mig eller salmonellamannen.

I Nice väntar 20 graders värme, dock ingen sol. Vad gäller regnet så får vi väl se.